Vid 16 års ålder fick jag mitt första barn jag var boende hos min mamma i skåne jag var ung mamma men hade mycket stöd från mina nära och kära när min son var 2 månader fick han kolik jag kämpade i 4 månader med min sons kolik då jag var ensamstående med min son så kände jag att jag var tvungen att få hjälp så jag vände mig till stadsdelsförvanltningen södras inerstaden i malmö där min första kontakt med soc kom upp. Mitt mål med att ta kontakt med dom var att jag ville ha lite råd och stöd utifrån kring min föräldra förmåga och hur jag på bästa sätt kunde få stöd då jag hade det kämpigt hemma plus att sonen hade kolik. Jag fick lite positivt bemötande i början folk som gav råd och stöd, Jag fick ta över min mammas lägenhet då hon skaffa ny kille och flytta jag var alltså 16 år och bodde själv med min son på 6-7 månader. Sen träffa jag en man vid namn S vi levde ihop i den lägenhet som då var min mammas gamla, Det jag inte vissat om denna mannen var att han var tungt kriminel och missbrukare vilket jag inte kände till fören jag kom på honom sitta och röka på i min lägenhet på ballkongen tillsammans med en kompis. Ja visst då inte riktigt hur jag skulle bete mig i den situationen jag var kluven jag hade min son men samtidigt en kriminell och aktiv missbrukare boende hos mig jag visste att det inte var rätt men jag visste inte hur jag skulle få honom där i från utan jag lät allt bero jag blev med tiden mer och mer rädd och tänkte vad jag gett mig in på. Stadsdelsförvalningen södra innerstaden ringde och sa att det kommit till deras kännedom att jag hade en kriminell och missbrukande man boende hos mig. Jag försökte förklara att jag inte visste om detta när mannen kom till mig men det bryde dom sig inte om... Dom valde att placera mig och min som på ett utredningsboende i malmö för att kunna säkerställa min sons tryggahet. Jag hade inga invändningar utan flytta med under mina 4 månader på utredningshemmet ringde mammen jag var med och hota mig och kalla mig dumma saker att om jag inte stack där i från skulle ha döda mig  mm jag kände att jag inte klara av detta mer blev mer och mer orolig. märket med att mensen var sen blev då mer orolig tog ett grav-test som vissa positivt med denna mannen så jag tog kontakt med sjukhuset en adort var ända lösningen i detta läget känder jag, men det var försent jag var gravid i 6 månaden och hat mens i 5 månader så jag visste inget nu känder jag hur mitt liv rasa samman tänkte hur ska detta sluta. Jag var tvungen vid nästa möte med statsdelsförvaltningen södra innerstaden berätta att jag än en gång skulle bli mamma jag var dock lite äldre 19 år men ändå ung. Jag visste att detta inte skulle bli lätt men jag fortsatte kämpa för min son på 2år och lill killen i magen.

*Fortsättning Kommer*